Så var 2011 till ända!
Posted in Dagbok on januari 2nd, 2012 by kaktuspinnenSå har ännu ett år gott. Ett år fyllt av både roliga händelser men också av mycket skador och smärta. Det senaste 4 månaderna har jag verkligen mått pyton. Jag har varit deprimerad och mått piss men det har verkligen ingen sett förutom min sjukgymnast J. Jag har försökt att visa för mamma och pappa att jag faktiskt mår jättedåligt och att jag inte mår bra, men de vill nog inte se det och det blir jag bara så arg över. Jag skulle vilja att de fick leva mitt liv i en vecka bara. Man kan inte förstå hur det är att leva med en ständig smärta om man inte har upplevt det. Så jag hoppas verkligen att de kan förstå hur mycket min axelskada begränsar mitt liv! Men J han vet, han vet att jag mår dåligt och han hjälper mig på sitt egna lilla vis. Han är bara för bäst! Tack-vare honom har jag orkat kämpa, orkat tro på att jag kommer att bli bra nångång. Hade mina föräldrar brytt sig hade de i alla fall kunnat låtsas att de ville följa med till doktorn, de hade kunnat följa med till mina sjukgymnaster så att de får reda på vad det är jag gör där. Men de är inte sådana. De tror att de har så mycket att göra men det gör de inte. De är bara så upptagna med sig själva och de tycker att det är så skönt att jag och min bror är vuxna nu. De vill inte engagera sig känslomässigt i min brors och mitt liv. De bryr sig inte.
Men det har faktiskt hänt många roliga saker också, Jag har gjort den absolut bästa resan i hela mitt liv och jag har varit på Island, i USA och i Kanada. Jag kommer nog aldrig uppleva en bättre resa i hela mitt liv. Så även om denna hösten har varit den tuffaste jag varit med om båda psykiskt och fysiskt så har jag faktiskt lyckats få lite nya närmare vänner. Det känns mycket bra att få in dom i mitt liv och jag kommer att kämpa för att jag ska få dem närmare. Jag fortsätta att jobba på min blyghet och jag ska kämpa på med det där som kallas kärlek. Prio 1 kommer dock vara att bli frisk i min axel. Blir jag frisk iden kan jag jobba vidare med resten av mitt liv för att få det förändrat till det jag vill.