Den 22 maj 2010 fick jag min första idrottsskada. Det var en ovanligt varm dag och solig dag i Göteborg, kvicksilvret hade stigit upp till ca 25 grader. Jag och min familj hade tagit tåget upp till Göteborg samma morgon, jag från Lund och de ifrån Lessebo. Vad som väntade oss i Göteborg var Göteborgsvarvet, 21km i olidlig hetta. Jag hade tränat väldigt hårt i 20 veckor och var i absolut toppform, förutom att jag hade lite svag smärta i mitt vänsterknä, detta åtgärdades med diverse ”värk-sprejer” och värktabletter. Väl på startlinjen kändes knät normalt och nu var jag och pappa riktigt taggade för det som väntade oss…mitt mål var att slå pappa, så min taktik var att ligga i rygg på honom en bra bit för att sedan rycka när han började bågna ^^. Men så långt kom jag inte, redan efter två kilometer känner jag hur knäet börjar värka,men eftersom att jag avskyr att ge upp kämpar jag på en bit till…strax efter 3 km markeringen, innan jag ens kommit till Götaälv-bron. Känner jag hur mitt knä bara ger vika under mig…och vrids till. Ska tilläggas att det var väldigt trångt på platsen och att jag blev trängd. Smärtan i knäet blev outhärdlig och jag tvingas avbryta. Som tur är ser jag en sjukvårdare som hjälper en kvinna med en skadad ankel precis intill (jag har inte ens passerat första sjukvårdsstationen än). Jag får kontakt med killen som hjälper mig till närmaste sjukvårdsstation som ligger ca 1 km bort. Vägen dit är inte särskilt kul. Väl på sjukvårdsplatsen kyls i mitt knä och jag blir senare transporterad bort till startplatsen tillsammans med två andra killar, en som var bakis, och en som lyckats dra sin knäskål ur led, AJ! AJ! AJ!, jag kommer senare in till sjukvårdstältet som står inne på stadion, där får jag mer kyla och efter lite vila lyckas jag hoppa mig igenom fållan där man får medaljer, så konstigt nog lyckas jag få en medalj trots att jag inte fullföljt loppet. Därefter lyckades jag finna min bror i vimlet av alla tusen löpare som var där. Vi fick sedan vänta ett bra tag tills mamma och pappa kommit i mål….där efter tog jag mig hoppandes på ett ben till hotellet där mamma får tejpa mitt knä, FAN VAD ONT DET GÖR!
Efter att jag duschat och blivit tejpad kämpar jag mig sedan vidare till en restaurang, jag kommer inte ihåg vad vi åt men nåt grillat var det i alla fall. Sen efter att ha kämpat mig hem igen däckar jag i sängen med förhoppningen om att knäet kommer att må mkt bättre nästa dag.
Vaknar upp morgonen efter; fortfarande med en stark smärta i knäet, jag inser att jag kommer att behöva kryckor för att ta mig fram så en akutmottagning får jag nog se till att släpa mig till idag. Familjen och jag hade planerat att åka till Lund idag för att gå på Spexet på Lundakarnevalen, så vi tar oss till Lund tittar på Spexet, jag hoppar runt och inser att jag nog inte kommer kunna jobba som Brandvakt till kvällen, så det blir att hoppa upp till SäkerhetsHögkvarteret för att visa upp min fina skada :P Därefter tar vi taxi till akuten, där jag får röntga knäet (som såklart inte visar nåt) får ett par kryckor och får en tid till en ortoped en vecka senare. Eftersom att vi har tentavecka åker jag med mamma, pappa och bror hem till Lessebo; känns skönare att vara hemma med sin familj när man är skadad.