Den 8 april: Dags för operation!

Posted in Menisk-skadan, Skador on september 18th, 2011 by kaktuspinnen

Så kom en av de dära D:dagarna i livet; för det blir nog en hel del dagar av det där slaget kan tänkas!

Tiden då jag skulle infinna mig på operationsavdelningen var 10.30. Mamma hade kommit ned till mig dagen innan så att hon kunde köra mig till Trelleborg där jag skulle opereras. Efter att ha duschat med en speciell tvål på både morgonen och kvällen, kände jag mig riktigt nervös när jag satte mig i bilen för att köra till lasarettet. När jag kom dit fick jag anmäla mig i receptionen för att sedan åka upp till operationsavdelningen. Jag fick byta om till sjukhuskläder och därefter sätta mig och vänta på att det skulle bli min tur att opereras. Så efter ungefär 40 min kom en operationssköterska och hämtade mig. Jag fick sätta på mig en snygg mössa och blev därefter led till ett förberedelserum där jag fick lite lugnande samt lite värktabletter. Efter det fick jag träffa Dr D som skulle operera mig:) Därefter rullades jag in i operationssalen och blev sövd……Efter ca en timme tror jag var operationen klar och jag blev väckt. Det första jag frågade var ”somnade jag?” Tror att jag fick ett litet skrattande ”ja” tillbaka :P. Sen fick jag spendera ca tre timmar på uppvaket. Jag fick prata med Dr D igen och han sa att skadan inte var så som han trodde så han hade knappt gjort något utan i stort sett bara slipat lite på kanterna så att skjuvspänningen på menisken skulle minska lite. Jag fick besked om att jag skulle få träffa honom igen om ca 3 månader för att se hur knäet mådde då.

Så efter ca 3 timmar på uppvaket kände jag mig pigg nog att åka hem igen så då ringde jag till mamma så att hon kunde hämta mig. Problemet var att jag under tiden jag skulle ta på mig mina kläder och gå på toa, vilket medför att jag blir jätteyr och jag börjar bli trött och snurrig. Så när mamma kommer så svimmar jag när de ska dra ur infarten (venflon) vilket resulterar i att jag stannar i ca 3 h till. Icke kul. Men till slut kommer jag därifrån och när vi kommer hem käkar vi pizza. Så nu har man blivit opererad och sövd för första gången i sitt liv. Hoppas man slipper göra det fler gånger, men jag misstänker starkt att min axel kommer behöva opereras.

Tredje besöket hos Dr D

Posted in Menisk-skadan, Skador on april 11th, 2011 by kaktuspinnen

Efter tre månaders hårt jobb med sjukgymnastik kändes knäet mycket bättre, men ännu kunde jag inte springa mer än 1 km på det innan det sackade ihop och gjorde ont, när jag stiger in undersökningsrummet är jag beredd på att det inte kommer att bli nån operation. Och det är jag beredd på att köpa, knäet kanske kan bli bra ändå. Men efter lite diskuterande och undersökningar visar det sig att jag fortfarande har ont och beslut om att faktiskt göra en operation tas. Det känns lite sådär med tanke på att jag knappt känt nån smärta alls i knäet på sistone. Men jag sätts upp på operationslistan och blodtryck och andra undersökningar görs. När jag går därifrån känns det konstigt, tänk jag ska snart genomgå en operation. Men vad skönt om allt blir bra så att jag kan börja springa igen (:

Andra besöket hos Dr D

Posted in Menisk-skadan, Skador on april 11th, 2011 by kaktuspinnen

Efter ca en vecka skulle jag på återbesök hos ortopeden hos Dr D. Knäet kändes bättre men jag kunde fortfarande inte springa på det ): Han sa att man kunde se en spricka i menisken men att den satt på ett ställe där den inte borde orsaka någon smärta. Jag sa att det fortfarande gjorde ont och att jag inte kunde springa, han frågade om jag hade tränat hos nån sjukgymnast, men eftersom att det krånglat med remisser hit och dit så hade jag inte träffat nån sjukgymnast. Så vi gjorde en deal; jag tränar sjukgymnastik i 3 mån blir det inte bättre så kommer han att operera sprickan. Det kändes som en helt ok deal, och han skulle hjälpa mig att komma till en bra sjukgymnast som var expert på knäskador! Ännu bättre! Så efter några veckor fick jag träffa världens bästa sjukgymnast!

Magnetröntgen i Trelleborg

Posted in Menisk-skadan, Skador on april 11th, 2011 by kaktuspinnen

Efter en sommar som faktiskt inte blev så hemsk som jag trodde från början. Kom jag äntligen till Magnetröntgen i Trelleborg. Jag hade klarat av både utbildning och var i slutet av min praktik så allt var frid och fröjd. Jag lade mig tillrätta i den mysko röntgenmaskinen och låg absolut stilla i ca 30 min, det var ganska svårt måste jag säga. Men jag fick bestämma musik i alla fall, Veronika Maggio blev det till slut, hade inte så lång tid att välja. Efter undersökningen fick jag åka hem, och invänta svaren som skull komma till Dr D ca en vecka senare.

Första mötet med Dr D

Posted in Menisk-skadan, Skador on april 11th, 2011 by kaktuspinnen

Efter en vecka med smärta som inte alls vill ge med sig hoppar jag upp till Dr D mottagning, en trevlig men lite retsam (på ett bra sätt). Han undersöker knäet, misstänker menisken men är tveksam eftersom att det inte var nåt stort trauma när jag skadade mig, jag försöker få honom att förstå att om mitt knä ska vara så här, så kommer min sommar att bli förstörd! Jag ska ju genomföra en brandmannautbildning i tre veckor och sen ska jag vara på brandstation i 7 veckor. Han proppsar på att jag ska prova med sjukgymnastik först och att jag ska göra en magnetröntgen om ca 3 månader. Skitsur går jag där ifrån, tänk hela min sommar kommer bli förstörd!

Göteborgsvarvet

Posted in Dagbok, Menisk-skadan, Skador on april 11th, 2011 by kaktuspinnen

Den 22 maj 2010 fick jag min första idrottsskada. Det var en ovanligt varm dag och solig dag i Göteborg, kvicksilvret hade stigit upp till ca 25 grader. Jag och min familj hade tagit tåget upp till Göteborg samma morgon, jag från Lund och de ifrån Lessebo. Vad som väntade oss i Göteborg var Göteborgsvarvet, 21km i olidlig hetta. Jag hade tränat väldigt hårt i 20 veckor och var i absolut toppform, förutom att jag hade lite svag smärta i mitt vänsterknä, detta åtgärdades med diverse ”värk-sprejer” och värktabletter. Väl på startlinjen kändes knät normalt och nu var jag och pappa riktigt taggade för det som väntade oss…mitt mål var att slå pappa, så min taktik var att ligga i rygg på honom en bra bit för att sedan rycka när han började bågna ^^. Men så långt kom jag inte, redan efter två kilometer känner jag hur knäet börjar värka,men eftersom att jag avskyr att ge upp kämpar jag på en bit till…strax efter 3 km markeringen, innan jag ens kommit till Götaälv-bron. Känner jag hur mitt knä bara ger vika under mig…och vrids till. Ska tilläggas att det var väldigt trångt på platsen och att jag blev trängd. Smärtan i knäet blev outhärdlig  och jag tvingas avbryta. Som tur är ser jag en sjukvårdare som hjälper en kvinna med en skadad ankel precis intill (jag har inte ens passerat första sjukvårdsstationen än). Jag får kontakt med killen som hjälper mig till närmaste sjukvårdsstation som ligger ca 1 km bort. Vägen dit är inte särskilt kul. Väl på sjukvårdsplatsen kyls i mitt knä och jag blir senare transporterad bort till startplatsen tillsammans med två andra killar, en som var bakis, och en som lyckats dra sin knäskål ur led, AJ! AJ! AJ!, jag kommer senare in till sjukvårdstältet som står inne på stadion, där får jag mer kyla och efter lite vila lyckas jag hoppa mig igenom fållan där man får medaljer, så konstigt nog lyckas jag få en medalj trots att jag inte fullföljt loppet. Därefter lyckades jag finna min bror i vimlet av alla tusen löpare som var där. Vi fick sedan vänta ett bra tag tills mamma och pappa kommit i mål….där efter tog jag mig hoppandes på ett ben till hotellet där mamma får tejpa mitt knä, FAN VAD ONT DET GÖR!

Efter att jag duschat och blivit tejpad kämpar jag mig sedan vidare till en restaurang, jag kommer inte ihåg vad vi åt men nåt grillat var det i alla fall. Sen efter att ha kämpat mig hem igen däckar jag i sängen med förhoppningen om att knäet kommer att må mkt bättre nästa dag.

Vaknar upp morgonen efter; fortfarande med en stark smärta i knäet, jag inser att jag kommer att behöva kryckor för att ta mig fram så en akutmottagning får jag nog se till att släpa mig till idag. Familjen och jag hade planerat att åka till Lund idag för att gå på Spexet på Lundakarnevalen, så vi tar oss till Lund tittar på Spexet, jag hoppar runt och inser att jag nog inte kommer kunna jobba som Brandvakt till kvällen, så det blir att hoppa upp till SäkerhetsHögkvarteret för att visa upp min  fina skada :P Därefter tar vi taxi till akuten, där jag får röntga knäet (som såklart inte visar nåt) får ett par kryckor och får en tid till en ortoped en vecka senare. Eftersom att vi har tentavecka åker jag med mamma, pappa och bror hem till Lessebo; känns skönare att vara hemma med sin familj när man är skadad.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu