Torsdag 3 januari 2013
Posted in Axelskadan, Dagbok, Sjukgymnastiken on januari 6th, 2013 by kaktuspinnenDagen har idag bjudit på sjukgymnastik hos Gunilla. Det gick väl bra imorgon blir det jobb, jobb och jobb
Dagen har idag bjudit på sjukgymnastik hos Gunilla. Det gick väl bra imorgon blir det jobb, jobb och jobb
Hej! Idag är första dagen på det nya året 2013. Jag kan väl inte säga att det börjat uberbra med tanke på att axeln hoppade ur led i fredags och att de nu vill operera axeln :( Jag vill inte! Inte bli sövd, inte ha ont, inte må illa och absolut inte bli sjukskriven! Jag vill inte!!!!!!! Men men imon åker jag hem till Lund. Då ska lägenheten städas och jag ska plugga järnet! Puss och kläm!
Gud vad mycket det är just nu jag orkar inte!
Det var verkligen evigheter sen jag skrev sist men jag inte riktigt haft varken tid eller ork. Jag har egentligen inte tid nu heller men jag känner att jag måste få skriva av mig lite! Vad har hänt sen sist? Massor! Orkar inte berätta allt nu men för att sammanfatta det kort har jag varit på 2 resor. En till Turkiet i augusti och en till Frankrike i oktober. I Frankrike hoppade axeln ur led :( första gången sen den andra operationen och sen hoppa den ur led förrförra torsdan när jag var ute och sprang i St Hans Backar :( Uhh.. jag orkar inte med min axel längre! På jobbet har jag inte berättat att axeln hoppat ur led utan jag jobbar på ändå och knaprar smärtstillande, känns så där kanske.
Just nu har vi i alla fall 100 000 saker att göra i skolan plus att jag är anställd på 12,1h i veckan vilket motsvarar 30,25% Så man kan ju säga att jag har fullt upp!
Idag kom dock en rolig överraskning, min nya Iphone 5! Dock har jag inte kunnat börja använda den än eftersom att simkortet inte har kommit! Tror att brevbäraren som går här är extremt slarvig för jag väntar på brev ifrån SUS som inte kommit än. Både en MR-remiss, en faktura och en tid till ortopeden. Varför kan inte dessa bara komma så att jag kan planera in dessa besök i min redan smockfulla kalender. Ahhh…Fattar inte hur jag ska orka, nu när jag har så jävla ont också! Dessutom kommer min familj och craschar i min lägenhet tors-sön nästa vecka vilket betyder att jag verkligen måste superstäda oxå! Vet inte hur allt ska gå! Men men nu får jag väl ta tag i att plugga till litteraturseminariet i Olycks-och Krishantering imon. Puss och kläm!
Så fick jag vänta i mer än tre månader innan jag fick träffa axelspecialisten. Det var en lång väntan och jag hade mycket besvär och smärta i axeln. Träningen gick inget vidare, det var bara ett fåtal övningar som fungerade. Så en dag i mars fick jag träffa Dr H för första gången.
Så var det dags för mitt andra besök hos Ö. Han tog emot i samma undersökningsrum som jag varit i när Dr D undersökt mig. Fortfarande hade jag ont i axeln och jag kunde inte lyfta axeln högre än i axelhöjd. Jag kunde inte föra ut armen så mycket från sidan som jag borde och abduktionen var kass. Efter att ha vridit och vänt på axeln så konstaterar han axelinstabilitet. Han säger att jag ska fp tid hos en axelspecialist, eftersom att man kan behöva operera axeln för att få den stabil igen. Han säger att det är lång väntetid dit, så att jag ska vara beredd på det. Under tiden ska jag försöka träna axeln så mycket som möjligt hos J.
Så under de följande veckorna försökte sjukgymnast J ta reda på vad som hänt ned min axel. Efter diverse samtal till Ö under mina besök hos J så lyckades han att hitta två-tre övningar som fungerade hyfsat. Under de här besöken uppmärksammades det att hela axelkulan hängde. J teori var att jag luxerat nyckelbenet. Men han ville inte säga att det var så innan Ö gett sin diagnos.
Så jag blev med andra ord skickad till akuten, där fick jag träffa en annan sjukgymnast Örjan. Som är farbror till min sjukgymnast Jonas. Jag blev undersökt av honom också, och han blev lika förtvivlad som Jonas när han knappt fick undersöka min axel. Jag fick också göra en röntgen av axeln. Den visade som tur väl var att ingenting var brutet. Så efter att ha konstaterat att axeln var för öm för att undersökas ordentligt så bestämde vi att jag skulle träffa Örjan om fyra veckor när ömheten förmodligen skulle ha lagt sig.
Så var det då tisdag, två dagar efter olyckan. Jag cyklade iväg till min sjukgymnast vid typ halv 9 för jag hade tid vid klockan 9. När jag kommer dit börjar jag som vanligt med att värma upp på träningscykeln. Sen för jag som vanligt lägga mig på britsen och J börjar på att ”dra” i mitt ben :) han frågar hur helgen har varit och berättar om olyckan och att jag fått hjärnskakning. Han tror inte att det är nån fara med axeln men bestämmer sig ändå för att känna lite på den. Han börjar då med att känna lite försiktigt på axeln, men när jag klagar på smärta när han bara snuddar vid axeln tycker han att det bäst att jag åker till akuten på direkten, så träning av knäet hoppades över idag. Men som sagt vad det är kanske inte så bra att träna om man fått hjärnskakning :( Så för min del var det bara att cykla till akuten för att bli undersökt.
Det är mer än ett år sedan jag skadade min axel men jag kommer ändå ihåg det ganska väl. Det var den 30 oktober, det var en lördag och jag var på fest. Festen var hos A inne i stan, han som har en egen bar i källaren. Det var en mycket bra fest, jag var glad och lycklig över att få träffa Y som bestämt sig för att hälsa på i Växjö efter att ha flyttat till Luleå. Stämningen var hög och humöret på topp, och jag hade nästan snackat in mig hos en kille som kunde ta upp mig i ett flygplan som, om jag hade tur skulle få styra själv i en sekund eller två (: Värmen i den lilla källaren steg och jag tänkte att det nog skulle vara skönt att gå ut och svalka sig lite, så jag gick ut på garageinfarten. Där ut möts jag upp av en glad och förfriskad Y som glatt hoppar fram till mig för att ge mig en varm och mysig kram. Problemet är att jag inte alls är beredd på att kramen ska komma. Jag känner hur mina ben viker sig under mig och att jag faller…..sen minns jag inget mer på en stund. Jag vaknar upp på den blöta och kalla asfalten. Nån har ringt sjukvårdsupplysningen och de har skickat efter en ambulans. Jag känner en mkt stark smärta ifrån huvudet och jag blir omfamnad av J som sitter och håller i mig på marken medans jag gråter av smärta. Jag upprepar gång på gång att jag inte vill åka nån dum ambulans men de säger att jag varit avsvimmad så jag har inget val. När ambulansmännen hämtar mig har jag jätteont i huvudet och jag känner mig yr och konstig. Mina vänner förklarar för ambulansmännen vad som har hänt och redogör för hur jag fallit. Tydligen har jag fått två kraftiga smällar. Först mot betongväggens kant och sedan mot asfalten, och till råga på allt har jag haft Y över mig. Ambulansmännen undersöker mig och efter att ha lyst mig i ögonen med en ficklampa konstaterar de att det är lika bra att jag åker med till akuten eftersom att jag förmodligen fått en hjärnskakning. Väl på sjukhuset konstateras hjärnskakning så jag får stanna kvar i några timmar för observation, sen kommer pappa och hämtar mig. En liten rolig detalj är dock att det är den här natten som man ställer tillbaka klockan till vintertid så när klockan slår 03,00 börjar klockan snurra jättefort framåt. Jag har ju inte en tanke på detta när jag ligger i sjukhussängen utan jag tror ju att jag blivit riktigt snurrig i huvudet. Men som tur väl så var det ju inte så :p.
Dagen därpå ligger jag mest i soffan och har ont i huvudet. Nu börjar jag även känna att min axel börjar värka rejält men jag tänker att jag ändå ska till min sjukgymnast på tisdagen, alltså två dagar senare så om jag fortfarande har lika ont då så kan jag ju be han att titta på den.